~ Hur mycket litar du på rykten? ~

Igårkväll när jag satt och blippade mellan kanalerna på tv så fastnade jag vid Uppdrag Granskning. De tog upp ett helt otroligt ärende, men samtidigt kanske man inte blev chockad av det trots allt. För man vet nog ändå hur lite tid människor lägger ner på att få den sanna bilden av saker utan istället väljer att svälja rykten med hull och hår.

Det handlade om två flickor som blivit våldtagna. En flicka blev våldtagen på skolans toalett och den andra på sommarlovets första dag i ett omklädningsrum på en badstrand. Den första flickan berättade sin historia men ingen trodde på det hon sa, förutom familjen och närmaste vännen. Händelsen anmäldes och blev till rättssak. Pojken som utfört våldtäckten erkände och berättade samma historia som flickan. Inget tillagt och inget borttaget.

Men vad händer runt omkring i samhället. Samhället börjar fullständigt koka av rykten, men ingen tar ställning. Ingen tror flickans berättelse utan istället ger alla pojken en klapp på axeln. Alla tycker att det var hemskt att han blivit "oskyldigt dömd". Fast att han själv erkänt vad han har gjort. Flickan sprider inga rykten och inte heller pojken. Utan människor runt omkring!

Skolan väljer att hålla sig neutrala. För att vara exakt, man vågar inte ta ställning. De väljer att vänta till domen är fastslagen, men inte ens när pojken blir dömd skyldig till brottet tar skolan ställning. "Vi måste hålla oss neutrala!" säger de, men visar klart och tydligt vilken sida de står på. Pojkens! Pojken lovordas och uppmuntras i det fruktansvärda som hänt honom att få dessa anklagelser att våldtagit en tjej. Genom alla ryktena tror man att han är oskyldig. Medan tjejens röst inte hörs av någon.

De saker som skrivs över internet om denna stackars tjej är fruktansvärda. Att människor kan ens tänka sådana saker och kan uttrycka sig på samma sätt. Jag kan inte förstå då hur man kan undra hur hemska saker kan hända världen. Hur det kan komma sig att människor vill göra så hemska saker, när det finns sådana mörka tankar ända in på stugknuten.

Rykten skapade ett sådant hat, ett hat som uppfyllde ett helt samhälle. Rykten som gjorde att pojken blev i det samhällets ögon rättfärdiggjord. Att han inte gjort fel, att han tilläts komma på skolavslutningen fast att han hade besöksförbud. Tilläts att dela ut blommor till lärare och elever i kyrkan och blir bejublad som en hjälte som klarat sig ur detta.

Hade den fortsatta historien blivit annolunda om man klart och tydligt markerat att han haft besöktsförbud? Inte med förakt, men att ta ställning. Nu närvarade inte flickan på avslutningen. Hon orkade inte! Men hade hon gjort det, hade skolan och kyrkan begått ett lagbrott. Hade historien blivit annolunda om skolan valt att ta ställning och insett att vad skett hade skett att han va skyldig, så kanske den andra flickan inte behövt möta samma öde som den första, den sommarlovets första dag.

Ingen ville stå upp för sanningen, ingen ville ta ställningen, men ingen blev heller neutral.