Jag utsätter mig för hö

Jag har blivit helt betagen i små kaninungar och kommer på mig själv att planera saker i förhållande till om jag hade kanin. "Den kunde vara ute och skutta runt i lägenheten utan problem, så länge jag stänger toadörren. Inte fräscht med en kanin som gnager på toaborsten" "Utanför huset finns jättefina grönområden, perfekt!". Jag planerar och jag erkänner att jag har lagt en budget också, vad en kanin behöver.

....usch vad det regnar...

Men sen vet jag ju också, att jag inte alltid tål hö. När vi hade marsvin kunde jag ibland känna av det, särskilt om det dammade. Så det fungerade rätt bra då måste jag säga, inga problem. MEN sånt kan ändras, och jag funderade på hur jag reagerar nu när jag varit ifrån höätande små djur ett tag.

Jag tänkte att det är lika bra att vara ärlig inför fakta, så nu utför jag ett lite experiment på min själv. Jag har köpt lite hö för att utsätta mig för det. Just nu står påsen öppen i rummet och det går bra. Det brukar gå bra så länge det inte dammar.

Varför gör jag detta? För att jag vill inte köpa ett djur och sedan komma på att höet ställer till det. Konstigt experiment kanske, men måste säga att det är ett klokt experiment!

Hoppas det går bra!

Det hoppar runt fluffiga bollar i hjärnan!

Idag var både jag och kocken helt färdiga. Det var tur att vi inte har varsina vilstolar på jobbet, då hade vi somnat på en gång. Inte fått något gjort! Men tänk att trots att en är helt slut, så brukar det alltid bli gjort det en ska göra. Visst ibland går jag väl runt på autopiloten, men det blir iallafall gjort.

Tänka sig, mitt i allt som är just nu, så hoppar det runt små fluffiga bollar i min hjärna :). En god vän till mig fick för tre veckor sedan kaninungar. Jag har blivit helt såld över dessa små liv. Känner mig som ett litet barn som pekar och säger "Mamma, vill ha en sån!". Fast nu är jag ju så stor att jag kan fatta dessa beslut själv, och betala å så ;)

Jag väger detta hit och dit, fram och tillbaka. Läser på, kollar vad saker kostar, så vi får la se! :)

Som en filt av frid!

Denna helgen är mycket speciell, men mitt i allt så är det som om Gud har lagt en filt om en. 

En filt av frid! 

Mamma och Pappa var här och åt lunch med mig idag efter mötet. Vi satt och pratade lite om ditt och datt, minnen och så. Gråter och skrattar om vart annat, och mitt i det finns friden! 

Tack Gud! Tack för hoppet om himlen, och tack att Du bär oss!

Lilla Mormor

Lilla Mormor Ulla, igår fick du stilla somna in och komma hem till Herren!

Tack för allt som du gett oss, kärlek och värme. När man var liten kunde man dela sina små problem med dig. Kan inte säga att jag kommer ihåg vad du svarade. Det var ju ganska längesen, men det som betydde något var att du lyssnade.

Det går inte att låta bli att tacka för all den goda mat du gav oss allihop. Tänk när du gjorde kroppkakor till ett helt kompani. Vi, barn, barnbarn och barnbarnsbarn var kompaniet. Helt otroligt! Eller din underbara gräddsås, kanske är oviktiga saker, men den såsen var gudomlig. 

Så är det något jag vill lära mig av dig älskade mormor, så är det av din utgivande kärlek till oss runtomkring. Ditt öppna hem där du serverade god mat. Kanske låter som en trivial sak att prata om mat, kanske du tyckte det också, men det betydde så mycket för mig och för oss. För det var verkligen kärlek du gav när du såg till att vi mådde bra och var mätta!

Hos dig blev man både varm i magen och i hjärtat! :)

Vila i frid!

I goda vänners lag

Om en liten stund ska jag ut och äta med min arbetskompis för hon fyller år idag. Hon skulle ut med hennes dotter, en arbetskompis och hennes mamma. Jag blev också medbjuden, vilket jag är tacksam för.

Denna veckan har varit mastig på många sätt. Och idag fick jag också veta att min lilla mormor inte är så pigg, så det är mycket som bygger upp i ens huvud och då är det skönt att få komma iväg och göra något.

Mitt i allt känner jag en frid och ett lugn vilket känns skönt! För mitt i all bedrövelse finns det trots allt en och annan ljuspunkt!

Ha en bra helg!

Nu vill jag inte ha katt...

..., fast det är ju väldigt ombytligt.

Igår smälte jag igen, japp, fluff hade krupit in under soffan och lillkissen busade utanför och stack in sina tassar. När lillkisse hade tröttnat och hittat på något annat tänkte fluff ta sig ut. Bara det att hon försökte ta sig ut där det var som trängst. Hon viftade med tassarna och stack ut nosen, sedan stack hon ut nosen i den hörnan där hon kom in, men hon kom inte ut. Allt jag såg var två framtassar och en liten nos. Vad jag såg och hörde sen var ett bedjande jamande. Hjälp mig!

Rå hit med en tass och hjälp mig, jag ryckte ut och lyfte på soffan och katten smet ut. Men jag ville inte ha en katt vid fem idag på morgonen eller inatt. När fluff for runt som en.. ja, en uppspelt katt som är på bushumör. Hon var uppe över allt där hon inte fick. Hittade en prydnadsfågel från en växt. Morrade på pappa när han skulle ta den. "Inte ta mitt byte!"

Jag vaknade av allt rassel vid femtiden. Fick tag på fågeln, satte tillbaka den, vips var den borta igen. Då tog jag med hela växten upp till mig och stängde in den, växten med prydnadsfågeln alltså för att poängtera att jag inte stängde in någon katt. Det går en liten stund till, DUNK! En cylindervas har gått i golvet. Tack och lov gick den inte sönder och katten fick den inte i huvudet. Ojoj, snälla låt oss sova lite till. Då när jag drog upp täcket igen tänkte jag, inte katt, inte katt som husdjur!

En sak till, lillkisse mådde illa, troligen hårbollar på g. Tvätta filt! (Ger inga detaljer, förstås ändå vad som hände på den filten). Inte katt, inte katt!

På morgonen sa jag hejdå till dem, för jag skulle hem till mig igen efter ett härligt påsklov, kliade dem under hakan och sa att jag tyckte så mycket om dem. Nu när jag sitter här kan jag inget annat säga än att jag saknar dem allt, de små liven. Tur att jag ska få umgås med dem nästa helg igen!

Ombytligt var det ja!

De skrämmer livet ur mig!

Denna dagen är det fullt ös som kattvakt, a.k.a Kattfaster.
Efter att en god stund suttit och virkat och tittat på the Mentalist tyckte jag att det vore på tiden att se vad luddbollarna gjorde. Eftersom jag tyckte att det var väldigt tyst. Den lilla svarta visste jag låg uppe på ena gästsängen, men vart höll fluffbollen hus?
 Jag letade uppe och nere, och nere igen och uppe igen. Jag öppnade där jag haft stängt, för en vet aldrig vart en katt kan smita in då en inte är med på noterna. Men ingen katt någonstans.

Lillkisse hjälpte inte till, hon sov bara. Fluffbollen hjälpte inte heller till, jag som ropade och allt. Många tankar hinner snurra genom huvudet. Tänk om jag måste ringa pappa och säga att han måste komma hem för att jag inte hittar fluffbollen. Tänk om hon har smitit ut genom fönsterspringan på toaletten och sprungit bort.

Innan jag bestämde mig för att kalla på hjälp var det dags för mitt sista drag i letandet efter fluff. Torrfoderpåsen!! En sann vän i letandets stund. Jag tog fram påsen och skakade lite och... PANG!! Något åkte ner från fönstret i mammas och pappas sovrum och ut kom fluff. Jag som letat som en galning där inne också. Hon var kamouflerad emot den beiga gardinen.

Vad var det som åkte ner då? En ljusstake, i zink tack och lov.

Vidare då, för vi är inte klara ännu. Jag hade tänkt ta ut lillkisse på en promenad, så jag gick upp där hon sov och satte på henne kopplet. Ja, hon sov nog mer än vad hon såg vaken ut, om en kan uttrycka sig så. Så jag tog med henne ner och snörade på mig skorna, men vad konstig hon verkade. Vinglig och satt konstigt. Föll ihop och hade sig. Jag öppnade dörren och hon smög ut. Men det var inget vidare. Hon gick framåt, nosade, tittade sig omkring, men verkade konstig. Nej, är hon dålig så jag måste ringa efter veterinären.

Så jag tog in henne och av med kopplet. Då gick hon och åt lite torrfoder, gick sedan upp och ner igen lika fort. Gick lite vid dörren, så ville hon ut iallafall. Så hon fick gå ut på altanen och det ville hon. När hon kom ut sträckte hon på sig och myste i solen.

Jag tror hon bara var extremt sömndrucken och ville helst gå själv utan koppel, därför vinglade hon och snurrade runt.
Ja, hjälp vad de där små kan stirra upp hjärnan på en!

Livet som Kattfaster

Undra om det finns något som heter så? Kattfaster alltså! Nåväl, nu har jag iallafall valt att använda det ordet, kanske ett nytt ord till nationalencyklopedin.

Hur som helst så är ju de små hårbollarna helt bedårande. Särskilt när den lilla svarta, trots att jag tagit "hennes" plats, kan tänka sig att lägga sig i mitt knä och mysa. Jag smälter då, så är det bara.

Men idag smälte jag inte!
Fluffbollen gick på lådan, nej förlåt, i jämte toalettstolen var det ja. Visst det kan jag väl gå med på, nästan, men sedan när jag upptäcker att det luktar inte hallontårta om den där katten. Uppstår en vild jakt för att få tag på henne.

Hon tycker att hon kan tvätta sig själv och blir därför sur när jag försöker få tag på henne. Jag säger så här, bajs i långhårig svans ingen bra kombo.

Lägesrapport hittills. Katt är ute på altanen och får tvätta sig själv tills vidare. En golvyta är städad.

Innerst inne tycker jag om henne fast hon har bajs på svansen ;)