Nalle snubblar på en fluga

När Nalle hade ätit sin frukost färdigt bestämde han sig för att ta sig en liten morgonpromenad. Det skulle liva upp med lite frisk luft. Så han skuttade ner för trappen och tog på sig stövlarna, mössan, halsduken och sina vantar.

Nalle öppnade dörren och gick ut, han funderade en stund över vilken väg han skulle ta. Antingen skulle kan kunna ta den korta rundan runt kvarteret eller den lite längre. Nalle bestämde sig för att ta den lite längre rundan. Så han började traska iväg.

Då han gick där och funderade över saker som hade hänt dagen innan, och saker som skulle hända och en massa andra saker som man kan tänka på när man är ute och går en morgonpromenad den långa rundan, snubblade han över något och trillade omkull. Han blev så förvånad att han var uppe på benen innan han ens hade hunnit märka att han trillat.

"Vad var det", tänkte han och tittade på marken om där fanns en trädrot, en grop eller en sten som skulle varit det han snubblade på. Men inget fanns där. Bara en vanlig grusväg. "Lustigt!", tänkte Nalle. Han skakade på huvudet och gick vidare.

När han åter igen kommit in i sina funderingar som man kan fundera på när man är ute och går, bröts tankarna av vad det egentligen kunde varit han snubblade på. Ju mer Nalle tänkte på vad han hade snubblat på ju mer kände han att var något tungt på hans huvud. Nalle stannade till och plockade försiktigt av sig mössan för att se om det var en tallkotte eller något annat som fastnat på mössan då han föll.

Nalle hajade till och stirrade på en liten figur som satt på hans mössa. Den lilla figuren stirrade på Nalle och ingen av dem släppte blicken ifrån varandra. Men plötsligt flög den lilla figuren iväg och satte sig i en tall. Nalle var så häpen att han knappt kunde andas, sedan flög den lilla figuren iväg igen och då blev det fart på Nalle.

Tyko sov som skönast när Nalle smällde upp dörren till sovrummet. Han tittade yrvaket upp och gäspade gång på gång. "Vilket liv du för, så tidigt på morgonen", sa han och drog täcket över huvudet.
"Tidigt!", utbrast Nalle "Klockan är ju halv tolv, föresten så har jag något jag måste berätta", tillade Nalle som hade hoppat upp på skrivbordet och fått fram en bit papper för att genast skriva ner den spännande händelsen.

"Föresten", sa Nalle "När gick du och la dig igår kväll?"
"Halv tre", svarade Tyko "Jag satt uppe och spelade fia med knuff med Sally"
"Fia med knuff till halv tre, ni är inte kloka ni två"
Tyko gäspade igen och kliade sig i huvudet. Det där med att spela fia sent på kvällarna kanske inte var så bra idé trots allt. Men de ville båda prova hur det kändes dagen där på. Var man seg i hela kroppen som tuggummi eller var det bara något någon hade hittat på. Tyko tittade upp med trötta och rödsprängda ögon och undrade vad det var som Nalle skulle berätta.

Nalle la ner pennan och började berätta att han skulle ut och gå på morgonen. Tyko frågade genast om han gick den långa eller korta rundan, men det tyckte inte Nalle var visentligt. det tyckte däremot Tyko. Annars skulle han inte kunna se det framför sig. Det var den långa rundan som han skulle gå och när han gick där och funderade. Tyko avbröt honom igen.

Nu var frågan vad han hade tänkt på, men Nalle sa att det var lite av varje, det var inte viktigt i berättelsen. Det tyckte Tyko, så när Nalle hade berättat lite vad han funderade på, till exempel vad han skulle äta till middag försatte han att berätta att han hade gått där och sedan hade han snubblat.
"Snubbalde du?", frågade Tyko "På vaddå?"
"Det visste jag inte, det kunde jag inte se!", svarade Nalle "Men sedan efter ett tag märkte jag att det var något på min mössa"
"På din mössa!", upprepade Tyko
"Så jag tog ner mössan och tittade vad det var", sa Nalle och Tykos ögon spärrades upp.
"Det var en liten figur, sedan flög den!"

"Flög den?", frågade Tyko och hans ögon blev större och större.
"Ja, upp i en tall", svarade Nalle
"...upp i en tall", upprepade Tyko
"Sedan flög den!"
"Flög den igen?", frågade Tyko som var tvungen att blinka efter att han stirrat förvånat på Nalle. Nalle skakade på huvudet och sa att den flög igen. Tyko kliade sig i huvudet. Detta var ju helt otroligt. Han satt och funderade en stund sedan hade han räknat ut det.

"Det var den du snubblade över!", sa Tyko och började bädda sängen.
"Kan jag aldrig tro", svarade Nalle som precis skrivit klart sin lilla "kom i håg-lapp".
"Stackars den!", sa Tyko och sneglade på Nalle.
Nalle kunade ju inte rå för att figuren var där på marken, det förstod Tyko, men han ville bara retas.

Tyko tyckte att de skulle leta rätt på den lilla flygande figuren och bjuda hem honom på te. Nalle protesterade genast och Tyko undrade vad det var för fel på te, men det var inget fel på det. det var bara det att Nalle trodde att det var en "henne", en flicka. Sedan trodde han bestämt att det var en fjäril eller en fluga.

Tyko skrattade, "snubbla på en fluga, det var det bästa idag!"

Dikt

Hos dig finns det lugn

Hos dig stillas stormen

Hos dig vill jag alltid vara

Tack att du ser mig

Tack att du lyssnar

Tack att du alltid finns där för mig

Av allt som finns är ingen som du

Av allt jag gör kan inget beskriva min kärlek till dig

Av allt, är du det allra bästa

av Lilla p

Imorgon...

Det känns som att morgondagen är en stor dag på något vis. Jag ska söka jobb, kan kännas tråkigt, men det känns lite skoj på nått sätt. Det är så skönt att inte känna samma press på sig som när man bodde i Uppsala. Klart att jag på samma sätt som då vill hitta ett jobb snabbt, men i Uppsala var det verkligen ett rop "HALLÅ, jag behöver ett jobb nu!" Och så blev man telefonförsäljare. Men ändå tack och lov för det! Jag tog det jobbet och jag gick till jobbet varje dag även att det var det värsta i livet, så gjorde jag det för att bara markera, snart kommer det ett nytt jobb. Jag bad verkligen varje dag jag cyklade till jobbet och från jobbet. Då vi hade fem minuters rast och jag satt på toan och hade knappt lust att gå tillbaka. Då bad jag: Gud, jag vet att du har ett annat jobb för mig!

Hur länge jobbade jag där, jo jag jobbade bara där en månad och då jag va ledig letade jag jobb och fann ett nytt jobb, Tack Jesus, på ett café. Och det var ju himmelriket i jämförelse med telemarketing. Inget illa ment, endel tycker det är skoj att vara försäljare. Men jag tyckte inte riktigt det efter vad folk kunde säga till en när man ringde.

Jag blev chockad, tänk att man kan bara vråla ut i luren nått som inte ens kan nämnas här. Jag slängde på luren för att få ett nytt samtal uppkopplat. Men fy, det samtalet gick heller inte så bra. Trevlig kund, sa enkelt och konsist "nej!". Men jag kunde inte diskutera med kunden, jag var helt chockad! Ja, det är mina bistra erfarenheter av telemarketing, men summan av kaddemumman är att jag fick ett nytt jobb!

Imorgon ska jag till Sävsjö och söka jobb, jag är upprymd och förväntansfull. Tur är väl det!

May the Lord be with me...

Ny blogg

Just nu i denna stund har jag skaffat en ny blogg. Här kommer jag att skriva om nallarna jag syr och annat jag hittar på att sy eller pyssla ihop. Kanske att det blir en och annan berättelse med, vem vet!

När man trodde det var över =)

Då man trodde att allt var över och att man skulle ÄNTLIGEN kunna städa sitt rum efter alla syprojekt och allt tygdamm, så kommer Pauli på ett projekt till. Ja jag säger då det! Jag var hos farmor igår o då fick jag "lite" tyg, det var närmare bestämt en rulle rött tyg.....parentes...OJ vad det började regna ute....slut på parentes.

Då har jag ett projekt, jag ska sy en julklapp eller nått. En tomteflicka, ganska hög som kan stå som dekoration på golvet eller på ett bord. Ja där ser man. Jag ska till stan senare och fråga om lite juljobb på en blomaffär, sen ska jag handla mat och ta en titt förbi pärlbutiken och tygbutiken. I eftermiddag ska mamma och jag till mormor och städa lite. Putsa bunkar o göra fint så vi bara kan hänga upp julgardinerna sen. Tänk va, tre veckor så har första advent varit. =)

Ha de bra!

se snart min nya nalle och syblogg!

Ibland vill man gråta (ett villigt hjärta)

Tårar ställs nästan alltid i lika med sorg eller smärta, men tårar och gråt kan också ställas i lika med glädje men med det inte sagt att det kan vara smärta i de glädjetårarna.

För nästan två timmar sedan kom jag hem ifrån Uppsala och ifrån Youth och jag tackar Gud för Youth och för allt som han gjorde där. Att han mötte ungdomarna på ett sådant härligt och uppmuntrande sätt. Något som var så häftigt var att det talades om saker som jag tänkt på. Men sådan är min Gud, häftig! Han har uppmuntrat mig och bara tänt något på insidan.

Det är där glädjen och smärtan kommer in. Man är glad och man vill göra så mycket saker nu genom församlingen och samtidigt finns det en smärta. Hur då? Jo, att man längtar så att det gör ont. Man längtar ifrån sitt innersta. Ibland kan tankar slå en, hur ska jag kunna nå detta mål. Hur ska det gå?

Ja, för det första kan jag inte nå målet ensam, det går inte hur mycket jag än försöker. Gud sa en gång till mig att: Hur mycket utbildning eller kunskap du än får, kommer du ändå alltid hamna och vara på en plats där du är beroende av mig. Och det är just det, vi är fullständigt beroende av honom, vi klarar oss inte!

Sedan är det skillnad på dålig självbild och insikt. Insikt är det jag skrev innan, det med att alltid hamna på en plats där jag är beroende av Gud. Men att hga dålig självbild, är en helt annan sak. Det är verkligen som en grej som vill tysta en.

Gud vill inte att vi ska se ner på oss själva, punkt och slut! Gud vill inte ha perfekta människor, han vill ha ett villigt hjärta.

Gud vill INTE HA PERFEKTA människor, han vill ha dig, för att du har ett villigt hjärta. Ett hjärta som brinner för honom!

Gud vill ha dig, det finns ingen annan! ...men stopp ett tag...ääh, de finns ju ett antal människor på denna jorden ju! Det är helt sant, men det argumentet fungerar inte. Gud står framför dig och säger, "jag vill ha dig, jag vill att du ska göra detta för mig!"

Öööh, nej men jag kan inte! Det vet Gud redan, men han valde dig just därför. Inga perfekta människor - villiga hjärtan som ödmjukar sig inför honom. Som säger Herre här är jag sänd mig!

Detta är nått som jag personligen måste jobba med, och det är ett krig. Men bibeln säger att vi är MER än en övervinnare ( Rom 8:37 Eng.) Jag tänkte på det för ett tag sedan.

En vinnare: Kan vinna ibland, men har ändå gjort det så pass många gånger för att får kallas en vinnare.
En övervinnare: En övervinnare vinner ju hela tiden, Champion liksom!
Mer än en övervinnare: Detta är ju helt otroligt, detta är ju värt vågen och applåden. Du ÄR, inte kan bli någon gång, eller på tisdagar mellan ett och halv två. Du ÄR MER än en övervinnare!
Varför? Därför att vår Gud är stor! Genom att Jesus dog på korset och vann en hejdundrande seger och som pricken över i:et står upp på tredje dagen.

Hur kom jag in på detta?

Jo, viljan att tjäna Gud. En brand i hjärtat, branden i hjärtat är vår villighet att gå. Lyssna till hjärtat...oj vad klychigt det lät, men det står att trons sköld släcker ut den ondes ALLA brinnande pilar, Ef 6:16. En sköld har en soldat, en romersk soldat hade en sköld för att skydda buken och hjärtat. Trons sköld släcker alla pilar som vill slå in i ditt hjärta av villighet att förstöra men du kan sätta upp trons sköld. Inte lyssna på tankar som kommer, utan lyssna på Jesus. Alla delar i den andliga rustningen går tillbaka till Jesus. Det är honom vi ikläder oss. Därför lyssnar på Jesus istället.

Jesu lärjungar var inte perfekta, men de hade ett villigt hjärta. Det är allt som krävs.

"Följ med, så ska jag göra er till människofiskare..."