Det känns som att morgondagen är en stor dag på något vis. Jag ska söka jobb, kan kännas tråkigt, men det känns lite skoj på nått sätt. Det är så skönt att inte känna samma press på sig som när man bodde i Uppsala. Klart att jag på samma sätt som då vill hitta ett jobb snabbt, men i Uppsala var det verkligen ett rop "HALLÅ, jag behöver ett jobb nu!" Och så blev man telefonförsäljare. Men ändå tack och lov för det! Jag tog det jobbet och jag gick till jobbet varje dag även att det var det värsta i livet, så gjorde jag det för att bara markera, snart kommer det ett nytt jobb. Jag bad verkligen varje dag jag cyklade till jobbet och från jobbet. Då vi hade fem minuters rast och jag satt på toan och hade knappt lust att gå tillbaka. Då bad jag: Gud, jag vet att du har ett annat jobb för mig!
Hur länge jobbade jag där, jo jag jobbade bara där en månad och då jag va ledig letade jag jobb och fann ett nytt jobb, Tack Jesus, på ett café. Och det var ju himmelriket i jämförelse med telemarketing. Inget illa ment, endel tycker det är skoj att vara försäljare. Men jag tyckte inte riktigt det efter vad folk kunde säga till en när man ringde.
Jag blev chockad, tänk att man kan bara vråla ut i luren nått som inte ens kan nämnas här. Jag slängde på luren för att få ett nytt samtal uppkopplat. Men fy, det samtalet gick heller inte så bra. Trevlig kund, sa enkelt och konsist "nej!". Men jag kunde inte diskutera med kunden, jag var helt chockad! Ja, det är mina bistra erfarenheter av telemarketing, men summan av kaddemumman är att jag fick ett nytt jobb!
Imorgon ska jag till Sävsjö och söka jobb, jag är upprymd och förväntansfull. Tur är väl det!
May the Lord be with me...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar