"Kriminalpolis Olsson tackade oss med en stor påse godis", sa Lotta och släppte en tung påse proppfylld med godisägg på det runda soffbordet. "Han tyckte att vi var strålande, och att han skulle inte ha klarat det utan vår hjälp"
Olle ryckte åt sig påsen medan Frida rynkade på näsan. Hon hade ätit påskägg hela helgen så hon for nästan illa av att ens se en godispåse med tecknade påskägg på. "Tror du att vi får bli hans medarbetare nu?", frågade Olle och tittade nöjt på ett folieinpackat chokladägg. Lotta tittade upp ifrån sina anteckningar och satte sig i soffan bredvid de andra.
"Jag visste inte att det fanns ett vi", sa hon och log retsamt emot honom. "Om jag inte hade skuggat mannen i den blå kavajen hade vi aldrig hittat deras hemliga lager", konstaterade Olle surt. Frida nickade och sa att det hade han faktiskt rätt i. "Samtidigt vore det alla tiders att ha med dig i gänget", sa hon och log emot honom. "För du är så rolig!".
Lotta hade inte tänkt att det skulle bli så här. Nog för att hon inte skulle kunna förneka vad Olle hade betytt i deras spaningar efter smugglarna. Hon hade ju tänkt att det bara skulle vara hon och Frida, inte Lotta, Frida och Lillebror. Men Lotta fick nog ge upp den idéen. Olle hade Frida på sin sida och hon själv var ensam. Nej, det var bara att ge sig. Föresten så var henne bror så ohyggligt rolig, så man ville inte vara utan honom. Bara ibland!
Hon lutade sig tillbaka i soffan med en suck. "Okej, du får vara med!", sa hon "Men vi vet ju inte om det kommer komma upp något mer fall att lösa" Olle la ifrån sig godispåsen. Nu orkade han inte mer han heller vad gällde påskgodis. "Klart det blir fler fall, kanske fortare än vi anar.", svarade han "Det är lika bra att Olsson vet att vi är med då!"
"Det kanske är just det i inte ska låta honom få veta", sa Frida plötsligt. Olle och Lotta tittade frågande på henne. Vad menade hon egentligen? "Jo, för han sa ju till oss att detta fick inte bli en vana!" Olle suckade av besvikelse. "Men Olle, du får inte ge upp så lätt om du ska vara med", sa Lotta och log "Kom ihåg att Olsson också sa att han inte hade klarat det utan oss!"
"Just det ja!", sa Olle och sken upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar