"Titta där", sa en av herdarna.
En bit in mellan huset låg ett litet stall, och ifrån himlen strålade en stjärna klart ner över det lilla stallet.
Ifrån stallet kunde man höra ljudet av en ko och en åsna, men mellan ljudet ifrån djuren kunde man höra det svaga gråtet ifrån ett litet barn.
Herdarna och Nalle närmade sig stallet, de kände allihop att de just nu befann sig på en helig plats. En plats som var så anspråkslös och ogästvänlig för att vara en plats att föda ett barn på, hade nu blivit scenen för början av världens och männsklighetens frälsning.
Inne stallet satt en ung kvinna bredvid krubban och i krubban låg det lilla barnet som änglarna talat om. En ung man som tidigare hade suttit i jämte kvinnan hade nu rest sig i undran om vilka dessa människor var.
"Jag trodde jag aldrig skulle få uppleva detta!", sa en av herdarna och föll ner på sina knän. Herdarna berättade för den unga kvinnan Maria och den unge mannen Josef om vad de varit med om ute på ängen. Maria tyckte det var helt fantastiskt att Gud sänt en ängel till herdarna.
Nalle stod med tårar i ögonen då han tittade in i ögonen på det lilla barnet. "Min räddare!", sa han så tittade han upp på Maria och tänkte...
... " ...Maria visste du att ditt lilla barn skulle gå på vatten, Maria visste du att ditt lilla barn tänder ljus om natten. Visste du att ditt gossebarn kan förändra dig och mig, att det barn som du förlöste kommer återlösa dig.
Maria visste du att ditt lilla barn skulle ge syn till de blinda, visste du att ditt lilla barn skulle stilla stormen. Och när du kysser honom har du kysst Guds ansikte..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar