. Urklipp ur berättelserna om Lisa och hennes lillasyster Lotta .

"Lotta satt förnöjt i köket på kökssoffan och pillade i sig hallon som mormor plockat på förmiddagen. Hon satte Agnes på köksbordet för att kunna plocka hallon med båda händerna.
”Men Lotta, äter du upp hallonen för mormor”, utbrast Magdalena när hon såg vad Lotta höll på med. ”Jag ska ju göra saft av dem, akta dig så att det inte är en larv i dem. För jag har inte gått igenom dem”. Lotta stelnade till och tittade i det hallonet som hon precis skulle stoppa i munnen. Men som tur var fanns ingen larv där, Lotta la ner hallonet i bunken igen. Det värsta Lotta visste va småkryp.

”Nu kanske jag inte gillar hallon mer, mormor!”, sa Lotta och plockade upp Agnes hatt som åter igen trillat ner.
”Det tror jag visst det”, sa mormor och öppnade ett skåp och tog ut en stor bunke. ” Kan inte du hjälpa mormor och titta igenom hallonen om de finns någon larv?”
”Men jag gillar inte småkryp, det vet du ju.”, sa Lotta och tog försiktigt upp ett hallon i kikade för att se om där fanns en läskig larv. ”Har jag berättat om den gången jag rymde till matkällaren”

Mormor tittade förbryllat på sitt barnbarn och ställde ner skålen på bordet. Hon visste att Lotta kunde hitta på bus och rymma in i skogen och sitta där en timme eller så. Så länge Lotta kunde hitta på något att göra så gick tiden snabbt, men när det blev tråkigt gick hon hem igen. En gång hade hon rymt till skogen och suttit där och lekt på en liten kulle att hon var drottning, men det blev tråkigt för hon hade ingen som kunde leka kung. Så då gick hon hem igen, men ingen hade märkt att hon varit borta. Då blev hon jättesur, men hon hade ju bara varit borta tio minuter eller så.
Lotta bestämde sig då för att rymma lite längre, så hon rymde till Lottas bästa kompis Amanda en stund i stället, men kan man tänka, Amanda var inte hemma. Det var omkring då Lotta slutade rymma för det gick inte så bra för henne. Maria hade tagit upp henne i knäet när hon kommit hem. Alldeles dyngsur var hon för det hade börjat regna. Det var så bedrövligt allt sammans, allt gick bara fel hela tiden. Lotta hade gråtit och Maria hade frågat varför hon inte kunde komma på något roligare att göra än att rymma på låtsas.

”Slutade du rymma sen”, frågade mormor, efter att Lotta gått igenom sina rymningstillfällen. Det fanns ett tillfälle till och det var med grannens jordkällare där det fanns spindlar. Jättestora spindlar som kröp.
”Kröp de, det var det värsta”, skrattade mormor. ”Så det är därför du inte vill rensa hallonen nu då.” Men Lotta var i full gång att rensa hallon. Det gick så det bara visslade om det.
”Joho, jag rensar för fullt, mormor. Jag kanske har en miljon kvar”. Mormor skrattade och satte sig vid bordet för att hjälpa till med hallonrensningen. ”En miljon hallon, tänk vad mycket saft det måste bli”

Lotta fnissade och sa att det blev säkert hundra tusen flaskor saft. Mormor log emot henne och la bort ett hallon där hon hittat en larv. ”Men varför i all världen skulle du låtsas rymma.”, frågade mormor. Lotta skrattade en stund sedan sa hon att det bara var skoj. Det var roligt att busa med mamma och pappa, fast inte längre. För det fungerade ju inte så bra. Antingen hade hon inte varit borta tillräckligt länge för att de skulle märka att hon varit borta, eller så blev hon uttråkad, eller så var det ett äckligt kryp i närheten.

När rensningen var klar skulle mormor göra saft. Då kom Lotta på att hon skulle ta med sig Agnes ut och visa mormor och morfars kor. Mormor sa att hon skulle akta så att inte korna åt upp dockan för henne. De kunde sätta i sig vad som helst berättade mormor.
”Jag får inte tappa henne i en brun hög heller”, sa Lotta där hon stod ute i hallen och tryckte ner fötterna i sina blommiga ballerinaskor. ”Vet du vad de bruna högarna är för något, mormor”, tillade hon. Mormor sa att det visste hon allt. Lotta stack in huvudet snabbt i köket.
”Det är kossornas bajs, mormor”.
”Ja, det lägger jag på blommorna sen”, sa mormor finurligt. Men det där med att lägga bajs på blommor det tyckte Lotta var det konstigaste hon hört på länge.

Ute i trädgården satt Ida och Lisa och spelade kort i solskenet. Morfar stod och hängde upp näten för att titta igenom dem innan de skulle läggas ut. Lotta kom och ställde sig bredvid honom och tittade på nätet.
”Morfar, vad gör du”, frågade hon ”Hänger du näten på tork?”
”Ja, det skulle man ju kunna tro”, skrattade morfar Stig ”Ser du det här hålet?”, sa han och pekade på ett hål i nätet.
”Men morfar, det är ju hål över allt i nätet”, sa Lotta och slog ut med armarna. Morfar visade att det hålet han visade var mycket större än de andra hålen i nätet. De måste man laga annars går kanske nätet sönder ännu mer eller en fisk smiter igenom.
Lotta skakade på huvudet. Hon gillade inte fisk, varken äta eller titta på. De var slemmiga och äckliga. Nu skulle hon titta på korna i stället, så hon gick fram till grinden.

Men korna var inte där. Lotta öppnade grinden och skulle precis gå in, när hon hörde morfar ropa på henne.
”Lotta, gå inte in till tjurarna”, ropade han och kom snabbt gående emot henne. ”Stäng grinden!” Lotta blev alldeles chockad så hon nästan började gråta. Morfar Stig kom och stängde grinden och då kom tjurarna för att hälsa på dem. Lotta blev så rädd att hon började snyfta.
”Lotta, ta det lugnt”, sa morfar och tog upp henne i famnen. Morfar sa att han just hade bytt hage, att ibland står korna i den hagen eller tjurarna.

Morfar hade fyra hagar sa han och pekade åt fyra olika håll. Den sista han pekade på fanns korna på. ”Det är klart man kan gå in till tjurarna, men det är inte värt”, sa morfar ”Du borde knappt gå in till korna om du är själv”. Morfar sa att om hon stod vid stängslet hos korna skulle det nog gå bra.
Lotta gick sakta emot den andra hagen med en hink äpplen i som hon fått av morfar att locka dem med. Hon kunde ropa på dem och kasta försiktig några äpplen till korna om hon inte vågade ge ur handen. När Lotta kom fram stod redan korna där och väntade på henne. Det var i alla fall vad Lotta tyckte.
Hon satte ner Agnes en bit ifrån korna och gick sedan fram med hinken. Korna sträckte sig efter äpplena och Lotta blev modig igen och gav dem ur handen. Hon mindes att hon vågat göra det innan och att de varit så snälla, men att nästan gått in till tjurarna gav henne rysningar.

Sedan satt Lotta lutad emot ett träd med Agnes i famnen och tittade på korna där de gick och betade. Solen höll på att gå ner och det underbara orangea solljuset sken henne i ansiktet.
”Vad du än gör Agnes, gå aldrig in till tjurarna”, sa hon tyst till dockan Agnes som satt där i knäet med hatten på sned. ”De kan äta upp dig”. Lotta satte ner dockan i gräset och Agnes föll omkull för hon satt inte stadigt i gräset. ”Jaha”, tänkte Lotta ”Hon svimmade av bara tanken att bli uppäten av en tjur”.

Innan Lotta gick in till mormor för att se om saften var klar skulle hon titta på korna en gång till. Det låg ett äpple kvar i hinken, hon tog upp det och kastade in det. En brun ko gick genast fram och satte i sig äpplet. Då fick Lotta till sin förtjusning se en gul vacker blomma stå vad kanten av stängslet. Hon plockade av den och tittade sig om och där låg högen. Nu skulle Lotta göra som mormor brukade göra. Hon gick fram till den bruna högen som låg ganska nära stängslet och stoppade ner skaftet på den gula blomman där, sedan gick Lotta lycklig därifrån med Agnes under armen. Nu hade hon utfört en god gärning för den lilla blomman."