Jag lider av PMS! Och jag tänker inte låtsas om att jag inte har det, för det har jag. Jag undrar varför man är så rädd för att prata om det. Kan det vara för att man ofta skojar om det, att om en kvinna är lite sur så får hon kommentaren "Har du PMS eller?"
Ja, kanske så var fallet, men det är inget att skämta om. Eller kanske, men inte på det sättet. För när vi kvinnor dras ner i detta träsk, kan vi behöva mycket glädje och ost. Osten kommer jag tillbaka till sen.
Vi kanske inte pratar om PMS för att det känns lite genant, men samtidigt är det högst påtagligt i våra trötta och ledsna huvuden så varför inte ta fram det i ljuset och säga "så här är det!". Så kanske man inte känner sig så ensam i sin "en gång i månaden-nedstämdhet"
PMS står för premenstruellt syndrom. Alltså är detta något som infaller före eller under hela mensen helt enkelt. "Hormonsnurr" som jag kallar pms. PMS tar sig i uttryck oftast psykiskt, att man känner sig nedstämd, olycklig, lättirriterad, trött, arg, men också fysiskt. Som smärta och svullen mage.
Att vakna en morgon och vara arg på hela världen är inte det roligaste. Man är ledsen, och känner sig olycklig på många sätt. Självkänslan kan vara lite labil under denna period också. Att man inte känner sig i sin bästa form.
Jag blir ofta nedstämd och irriterad. Lätt att man blir irriterad på andra runt omkring en och att man inte vill ta sig för saker.
Igår såg jag en dokumentär, där man hade gjort en studie med ett gäng kvinnor. De skulle äta mejeriprodukter och fet fisk, för att se om det hjälpte. Och det gjorde det!! För en kvinna hjälpte det inte så mycket och för en annan blev hon helt hjälpt. Men i det stora hela så blev alla lite hjälpta av den maten.
Så varför inte göra sig en ostbricka när PMS-en slår till!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar