Hubert

 I fredags flyttade lille Hubbe hem till mig och ni må tro att jag var lika nervös som honom. Det är ju klart, jag vill ju det bästa för den lille. Måste erkänna att det fortfarande känns overkligt att det står en bur i hallen med en liten kanin i.

"När jag, Hubert, kom så undersökte jag min bur och fann mi casa, ma maison, mein Haus, MITT HUS på en gång! Fast den idén att ha papperspellets där inne var ingen höjdare alls. De plöjde jag ut med framtassarna på en gång.

En annan sak, plast är uruselt. Det går ju inte att gräva i, men men, det är smällar man få ta. Jag gräver på hustaket istället för att få loss barkbitar."

"Jaha, och ni som upplevt turistmage, tell me I know! Jag har ett tips, prova hö och vatten. Fungerar jättebra! Matte tog bort mina mumsiga pellets. Inte okej! Men jag fick tillbaka dem idag dock med lite pellets åt gången (snålt), för nu mår jag bra igen. Fast Matte tyckte jag var lite glupsk på morgonen, så jag blev av med den igen.. illa!.. men nu har jag fått tillbaka den igen. KALAS!!"